Rikard Wolff

Mitt första genomgripande möte med Alfred Hitchcock var på filmklubben "Movie" i Karlstad på 1970-talet. Vid ett tillfälle visade de Psycho där och jag hade hört talas om att den där filmen verkligen var läskig. Jag har aldrig varken förr eller senare fått en sådan enorm upplevelse som jag fick då.

 

Jag hade ingen aning om vad som skulle hända där framme på duken och gick på varenda knep och fint i filmen. Både chockeffekten i duschmordscenen och det andra mordet överraskade mig helt. Det var mycket intressant med tanke på den att Psycho förmodligen är den mest kopierade och imiterade filmen som någonsin gjorts. Det som också är intressant med Psycho är att den innehåller väldigt lite synligt våld. Det är nästan ingenting. Åskådarna ser den berömda duschscenen och klippsekvensen med kniven och draperiet. Men senare i filmen ser man inget mer synligt våld, utan våldet sker sedan enbart i människans fantasi. Så att se Psycho var för mig ett hel livsavgörande ögonblick.

En annan Hitchcockfilm som jag också verkligen gillar är Trollbunden med Ingrid Bergman och Gregory Peck. Ända sedan jag var mycket ung och såg Trollbunden för första gången så har jag bara älskat sekvensen då Gregory Peck drar gaffeln i den vita bordsduken och förstår att det är något i samband med hans minnesförlust som har att göra med snö. Även den raka och tydliga berättartekniken som genomsyrar Trollbunden imponerar på mig. Jag gillar sådana enkla bilder som Hitchcock var suverän i att han lät det subtila uppstå i människans fantasi. Han var alltid väldigt noga med att varje bild hade en betydelse. Ungefär som att lägga ett pussel. Det var också därför som han uppmanade sina skådespelare att inte tänka så mycket på varför de gjorde det ena eller det andra. Många skådespelare avskydde att jobba med Hitchcock bara för att de inte fick reda på någonting om sina roller. Istället satt han själv med facit i hand och där emellan skulle skådespelarna bara göra som de blev tillsagda.

 

/Rikard Wolff