Rebecca var Hitchcocks första amerikanska film, producerad av demonproducenten på den tiden, David O Selznick. Manuset bygger på en roman av Daphne du Maurier som också skrev Fåglarna. Filmen handlar om en ung kvinna (Fontaine) som under en semester tillsammans med sin stränga husmor (Bates) träffar Maxim de Winter (Laurence Olivier) som bär på ett tragiskt minne. Trots ett ganska strävt yttre beteende från de Winters sida så förälskar sig den unga kvinnan i honom och de gifter sig. Hon blir nu Mrs de Winter på sagoslottet Manderley. En uppgift som inte blir allt för lätt. Hon får ganska omgående veta att Maxims tidigare hustru, Rebecca som tragiskt omkom i en seglingsolycka var en enastående kvinna. Snabb i repliken, vacker och charmerande. Den unga nya Mrs de Winter får nu leva i skuggan av Rebecca och blir ständigt påmind om sin ynklighet jämfört med henne av den bitiska hushållerskan, Mrs Danvers (Anderson) som avgudade Rebecca. Trots Mrs Danvers elaka tilltag och Maxims ständiga raseriutbrott står hon ut med sin tillvaro på Manderley tack vare sin kärlek till Maxim. Den unga frun blir nyfiken på Rebeccas öde och börjar sakta men säkert närma sig den mörka sanningen om Rebeccas öde.

 

Rebbeca belönades vid Oscarsgalan med en Oscars för bästa film. Ett pris som tillföll producenten, David O Selznick och inte Hitchcock. Hitchcock var visserligen nominerad för bästa regi för Rebecca men fick aldrig priset (förlorade mot John Ford för hans The Graphes of Warth). Men filmen är hur som helst ett mästerverk. Det är ett bländande verk i en härligt spöklik atmosfär där hela tiden de psykologiska undertonerna fascinerar och imponerar. Det är samtidigt en film som etablerade Hitchcock en gång för alla hos den amerikanska biopubliken. Rebecca är lika skrämmande som den är oerhört vacker och romantisk. Det svider i själen hos åskådarna som snabbt dras in i Hitchcocks berättelse. Än en gång leker Hitchcock med våra känslor på ett sätt som bara en stor regissör behärskar.

 

En liten anekdot i sammanhanget är också att O Selznick varken ville ha Olivier eller Fontaine i huvudrollerna, men tack ock lov för hans egen skull så blev det så och bägge aktriserna gjorde stor succé i filmen. Såväl Olivier och Fontaine som Anderson lyckades alla med bragden att ta hem en Oscars för sina skådespelarinsatser. Rebecca är en milstolpe i filmhistorien och öppnade samtidigt upp vägar för Hitchcock att nu på allvar få total kontroll över sina egna filmer. Nu var han större än sina producenter och bestämde själv över hur och vad han i framtiden ville göra. En bragd få regissörer i Hollywood mäktade med.

 

Hitchcock utanför en telefonkiosk ur Rebecca Hitchcock utanför en telefonkiosk ur Rebecca

Skådespelare:

Laurence Olivier .... Maxim de Winter

Joan Fontaine .... Den andra Mrs. de Winter

George Sanders .... Jack Flavell

Judith Anderson (I) .... Mrs. Danvers

Gladys Cooper .... Beatrice Lacy

Nigel Bruce .... Major Giles

Lacy Reginald Denny .... Frank Crawley

C. Aubrey Smith .... Colonel Julyan

Melville Cooper .... Coroner

Florence Bates .... Mrs. Van Hopper

Leonard Carey .... Ben

Leo G. Carroll .... Dr. Baker

Edward Fielding .... Frith Lumsden

Hare .... Tabbs Forrester

Harvey .... Chalcroft

 

Skriven av:

Daphne Du Maurier (roman) och Joan Harrison

 

Cameo:

Hitchcock promenerar vid en telefonkiosk i slutet av filmen precis när George Sanders ringer.

En klassisk bild ur Rebecca när den genomonda Mrs Danvers berättar för den unga Mrs de Winter om hennes uselhet
Joan Fontaine och Laurence Olivier ur Rebecca
Judith Anderson som den onda Mrs Danvers förenas i lågorna med hennes älskade gård, Manderley