Psycho

Psycho är antagligen Hitchcocks mest kända film för den stora publiken. Den slog biopublik, kritiker och andra filmskapare med häpnad beroende på ett flertal intressanta ingredienser. Dels att Hitchcock valt att tillfälligt lämna sin vanliga lätt humoristiska thrillergenre. Dels att han kom att bryta mot många av den klassiska filmskolans regler, men framför allt kanske det faktum att han vände sig till den unga publiken och skapade en film full av sex, våld och terror på ett sätt som ingen gjort förut. Hitchcock lät också filmens stora stjärna Janet Leigh dö efter 47 minuter in i filmen. Och som hon dog sedan!!!

 

Marion Crane (Janet Leigh) jobbar som sekreterare på ett litet kontor. Hon har en affär ihop med en gift man (John Gavin) och beslutar sig en dag för att ta med sig dagskassan från sitt jobb och fly till en annan stad för att där etablera sig med Sam (Gavin). Efter diverse problem med en efterhängsen polis och ett regnoväder tvingas hon ta in på ett nedgånget motell för att övernatta. Motellet drivs av den mystiske Norman Bates (Anthony Perkins) som lever ett undanskymt liv tillsammans med sin dominanta mor. Efter ett långt samtal på kvällen drar sig Marion tillbaka för att duscha och sedan sova. Men under tiden hon duschar mördas hon i en av filmhistoriens mest klassiska scener. "Folk blev så skrämda av mordet i duschen att de satt i chock hela filmen. I väntan på något ännu värre...", lär Hitchcock ha sagt i samband med att filmen gick upp på biograferna runt om i Amerika. Norman Bates försöker förtvivlat städa upp efter vad vi tror är hans mors verk. Marions syster, Lila, och älskare, Sam, börjar sitt letandet efter Marion. Spåren leder fram till Bates motell. En detektiv vid namn Arbogast (Martin Balsam) mördas även han av modern. Lila och Sam kommer nu allt närmare den slutgiltiga hemska sanningen om Norman Bates och hans mor. En sanning så otäck att en hel generation ungdomar skrämdes halvt fördärvade.

 

Psycho är inget annat än ett mästerverk. Här finns massor av minnesvärda scener. Mest berömd förstås är den redan nämnda duschscenen. Hitchcock använde sig av hela 70 olika vinklar och klippte ihop scenen i täta, snabba klipp i en sällan skådad timing och rytm. Häpnadsväckande, skrämmande och fascinerande. Intressant är också scenen då detektiven Arbogast mördas. Vinkeln uppifrån när modern störtar ut ur sitt rum med kniven i högsta hugg är briljant. Likaså tagningen i samma scen framifrån när kameran snabbt förflyttar sig bakåt samtidigt som Arbogast faller handlöst bakåt. Påminner om tornscenen i "Studie i brott". Men Hitchcock hade också problem med filmen. Han var nämligen själv ansvarig för den ekonomiska delen av den och satsade egna pengar i projektet. Hela tiden malde och gnagde ekonomin i hans huvud under inspelningen. Men han lär knappast ha behövt äta vatten och bröd efter premiären med facit i hand.

 

Ännu en succé var ett faktum. Beröm bör också utdelas till Bernard Herrmann för han intensiva, starka och mycket känslomässigt upprivande musik. Vem minns inte de skrikande stråkarna när Norman Bates drar undan draperiet för att sätta kniven i stackars Marion Crane. Usch!!! Det ryser, eller hur?

Fakta

Hitchcock står utanför kontorsföntret 4 minuter in i filmen Hitchcock står utanför kontorsföntret 4 minuter in i filmen

Skräckthriller

USA

1960

Svart/vit

Ljudfilm/Mono

109 min

 

Skådespelare:

Anthony Perkins .... Norman Bates
Vera Miles .... Lila Crane
John Gavin (I) .... Sam Loomis
Martin Balsam .... Milton Arbogast
John McIntire (I) .... Sheriff Chambers
Simon Oakland .... Dr. Richmond
Vaughn Taylor .... George Lowery
Frank Albertson (I) .... Tom Cassidy
Lurene Tuttle .... Mrs. Chambers
Patricia Hitchcock .... Caroline
John Anderson (I) .... California Charlie
Mort Mills .... Trafikpolisen
Janet Leigh .... Marion Crane

 

Skriven av:

Robert Bloch (roman) och Joseph Stefano

 

Cameo:

Fyra minuter in i filmen syns Hitchcock genom ett fönster med en cowboyhatt på huvudet.

John Gavin och Janet Leigh ur Psycho
Anthony perkins och Janet Leigh ur Psycho
Anthony Perkins i sin livs roll som den störde Norman Bates