1960-talet - Rysaråren

Nu var Hitchcock utan tvekan den störste regissören. Publiken sprang benen av sig så snart en Hitchcockfilm hade premiär inför ständigt fulla hus. Många skeptiker trodde att mästaren nu bränt sitt bästa krut och helt enkelt var slut. Hitchcock som genom hela sin karriär ständigt sökt nya utmaningar stod nu inför ännu en. Istället för att satsa vidare på 70 mm technicolorfilmer med garanterat hög teknisk kvalité så valde han att göra en lågbudgetfilm i svart/vit. Hitchcock hade hittat ett lämpligt manus för sitt nya projekt och satte genast igång med att arbeta fram ett storyboard (bildmanus) med en enda fras på sina läppar. "Jag ska göra en film med en budget under 1 miljon dollar". Det blev tillslut en totalbudget på 800.000 dollar. Hitchcock hade nått ett av sina mål med projektet och 1960 hade filmen premiär, filmen som var helt banbrytande för sin tid och filmen som fick den kvinnliga delen av publiken att nagla sig fast vi sin kavaljer. Psycho var något utöver det vanliga. Inte nog med att filmens stjärna, Janet Leigh, blev mördar 20 minuter in i filmen (något som aldrig tidigare hänt i filmhistorien). Hitchcock målade dessutom upp ett scenario så skräckfyllt och häpnadsväckande att en hel värld vägrade att duscha på veckor. Hitchcock hade skapat ännu en klassiker och det med en lågbudgetfilm som dessutom var i svart/vit.

 

1963 var det dags för ännu en rysare, Fåglarna. Den här gången visade Hitchcock upp ännu en ny blondin för biopubliken, Tippi Hedren. Hedren fick utstå en hel del under inspelningen. Ständigt övervakad av sin regissör som styrde både hennes privatliv och artistliv med järnhand. En del hävdar att han till och med bestämde hennes klädval och pojkvänner privat. Att sedan dag efter dag få fåglar kastade på sig gjorde väl inte hennes psykiska hälsa starkare. Filmen som är byggd på en bok av Daphne du Maurier (som också skrev Rebecca) blev dock en gigantisk succé. Men Hitchcock kände sig plågad under hela inspelningstiden i den lilla byn Bodega Bay. Han vankade av och an på inspelningsplatsen och var hela tiden lite småirriterad och orolig. Hitchcock brukade vanligtvis vara lugnet själv under inspelningarna då han alltid var minutiöst förberedd och tycktes ha kontroll över minsta detalj. Så var inte fallet under inspelningen av Fåglarna. Hitchcock hade hittat luckor i manuset och för första gången var han tvungen att improvisera på plats. Det hela slutade lyckligt efter att Hitchcock ändra om en hel del i slutet på filmen.

 

Marnie som kom ett år senare var en betydligt plattare historia och det skulle visa sig att Tippi Hedrens karriär snabbt dalade efter den filmen. Nu var det inte enbart beroende av Tippi Hedrens insatts. Hitchcock var nämligen odrägligare än någonsin mot sin skådespelerska under inspelningen och det hela slutade i att Hitchcock och Hedren bröt totalt med varandra under den sista tredjedelen av filmen. Istället för att direkt tala till varandra så använde de sig av en tredje person som fick svara och ställa frågorna till de både om de vill något. Men det finns scener i Marnie som ändå fascinerar och imponerar. Efter Marnie följde ytterligare två svaga filmer , En läcka i ridån och Topaz. Ännu en gång trodde skeptikerna han var slut som regissör. Men det skulle visa sig att Hitchcok hade lite gnista kvar till en sista kraftansträngning.

Anthony Perkins och Janet Leigh ur Psycho
Tippi Hedren får det jobbigt på vinden i Hitchcocks Fåglarna
Topaz var ingen större film av Hitchcock, men mordet på Karin Dor är både stilrent och vackert gjort