Mannen Som Visste För Mycket 1956 (The Man Who Knew Too Much)

Dr Ben McKenna (Stewart), hans fru Jo (Day) och hans son Hank (Olsen) är i Marocko på semester där de lär känna den mystiske och frågvise Louis Bernard (Gélin). Under ett besök på gycklarnas torg i Marrakech tillsammans med ytterligare ett par de lärt känna, Mr och Mrs Drayton (Miles och De Banzie), blir de vittne till ett mord. Det visar sig att den mördade mannen är Louis Bernard. Precis innan Bernard dör viskar han några viktiga ord i Ben McKennas öron. "En statsman kommer att mördas i London snart...Berätta för London...Ambrose Chapel". Strax därefter försvinner deras son Hank under mystiska omständigheter. Ingen vet var han tagit vägen eller vem som fört bort honom. McKennas förstår snart att paret Drayton har något med saken att göra när även de är spårlöst försvunna. De åker till London för att söka efter sin son och försöka att ta reda på mer om statsmannen som enligt Bernard ska mördas. Allt Ben McKenna kommer ihåg var orden Ambrose Chapel och hans jakt på sanningen börjar. Vem är Ambrose Chapel? Var är Hank? Vad hände med paret Drayton? Hur ska han kunna förhindra mordet på statsmannen? Frågorna hopar sig och det är bara Ben och Jo McKenna som vet något och tvingas nu själva att lösa fallet.

 

Det här är den andra filmatiseringen av Mannen som visste för mycket. Den första spelades in i England redan 1934 och anses av många vara den bättre av de två. Den andra är mer påkostad, snyggar förpackad och innehåller något som man kanske kan kalla musicalliknande scener. Då tänker jag på när Doris Day två gånger i filmen sjunger schlagern "Que Sera Sera". Först tillsammans med Hank på hotellet i Marrakech och sedan i en mycket avgörande scen för filmen då Hank hör sin mor sjunga sången i samma hus som han hålls fången. Hank börjar vissla med i sången och Jo hör honom och snart försonas mor, far och son. Hitchcock bjuder inte på några visuella höjdarnummer i filmen som i mångt och mycket är avfilmad i en typiskt 50-tals planschmastodontliknande sätt...om ni förstår hur jag menar. Lite fantasilöst och trist.

 

Ändå engagerar filmen på något sätt tack vare Hitchcocks skickliga berättarteknik och den spännande grundstoryn. En av de mest lyckade och mest spännande sekvenserna i filmen är upplösningen i Albert Hall i London när statsmannen ska mördas och James Stewart och Doris Day gör allt för att förhindra mordet. Skickligt, genomtänkt och mycket mycket raffinerat iscensatt av Hitchcock. En annan intressant detalj i filmen är Doris Days limegröna dräkt som hon bär i filmen och hennes spiralliknande blonda frisyr. Samma färger på kläderna och frisyren återkommer i både Studie i brott och Fåglarna. Precis här som i de två andra filmerna, designade av Edith Head. Även i Mannen som visste för mycket är det Bernard Herrmann som skrivit musiken. Herrmann syns också i slutet av filmen dirigerande orkestern i Royal Albert Hall. En Cameo som Hitchcock gärna bjöd på. Även i Hitchcocks nästa film, Fel man, dyker Herrmann upp i en kort sekvens.

Fakta

Hitchco tittar på akrobater till vänster i bild Hitchco tittar på akrobater till vänster i bild

Thriller

USA

1956

Färg

Ljudfilm/Mono

120 min

 

Skådespelare:

James Stewart .... Doktor Ben McKenna
Doris Day .... Jo McKenna
Brenda De Banzie .... Mrs. Drayton
Bernard Miles .... Mr. Drayton
Ralph Truman .... Buchanan
Daniel Gélin .... Louis Bernard
Mogens Wieth .... Ambassadören
Alan Mowbray (I) .... Val Parnell
Hillary Brooke .... Jan Peterson
Christopher Olsen .... Hank McKenna
Reggie Nalder .... Mördaren
Richard Wattis .... Assisterande manager
Noel Willman .... Woburn
Alix Talton .... Helen Parnell
Yves Brainville .... Polisinspektör

 

Skriven av:

Charles Bennett och John Michael Hayes

 

Cameo:

Hitchcock (till vänster i bildkant) tittar på akrobater på torget precis innan mordet sker.

Doris Day och James Stewart ur Mannen som visste för mycket
Vad är det egentligen Louis Bernard viskar till Dr McKenna?
Doris Day sjunger för full hals i hopp om att hennes kidnappade son ska höra henne