Fåglarna (Birds)

Fåglarna handlar om Melanie Daniels (Hedren) som är en ung, vacker och bortskämd dam ur den högre San Franciscosociteten. Hennes far äger en av de stora tidningarna i stan och ger sin dotter allt hon pekar på. En dag stöter hon på Mitch Brenner (Taylor) i en fågelaffär. Hon vill spela honom ett spratt, något som hon gillar att göra med de flesta, och låtsas vara expedit. Han genomskådar henne och hon blir stött trots att hon samtidigt attraheras av honom. Hon väljer att köpa två "lovbirds" (små papegojor) till hans syster som hon vet fyller år och beger sig till den lilla fiskebyn Bodega Bay där Mitch bor på helgerna med sin syster, Cathy (Cartwrigth), och sin dominanta och svartsjuka mor (Tandy). Omedelbart efter sin ankoms blir Melanie attackerad av en mås och som en följd av det blir hon bjuden på Cathys kalas och väljer att stanna kvar i byn över helgen. Under kalasets gång attackeras barnen av ännu en attack från ovan. Den här gången är det en hel flock måsar som anfaller. Senare på kvällen väller det också in sparvar ur skorstenen och de fyra chockas. Anfallen från ovan fortsätter utan att någon förstår varför. Nu är det inte längre människorna som är fria att styra över fåglarna, nu är det istället fåglarna som stänger in människorna i deras burar (hus) och bestämmer villkoren.

 

Efter succén med Psycho var nu Alfred Hitchcock på toppen av sin karriär. Visserligen muttrade många filmvetare, kritiker och andra regissörer att "Hitchcock bara gör säkra kassasuccéer och har tappat känslan för konsten". Men Hitchcock visste vad han gjorde och brydde sig inte speciellt mycket om vad andra tyckte. Dessutom avgudade de franska nyavågenregissörerna honom med Francois Truffaut i spetsen. Hitchcock hade redan en lång tid haft tanken på Fåglarna i huvudet. Daphne Du Mauriers roman om fåglar som attackerade människor var redan noga planerad i Hitchcocks huvud. Problemet var nu att Hitchcock behövde en kvinnlig stjärna i huvudrollen som Melanie. Det skulle vara någon i klass med hans favorit Grace Kelly som inte, tack vare hennes äktenskap med Prins Rainer av Monaco, kunde eller ville ta rollen. Han hittade heller ingen lämplig aktris förrän han och hans fru Alma sett en reklamfilm på TV. I rutan uppenbarade sig en sval blondin som gjorde reklam för ett bantningsmedelet Sego. Hitchcock tände direkt och tog kontakt med aktrisens manager. Tippi Hedren var hennes namn och hon skulle komma att bli Hitchcocks egen favorit i ytterligare en av hans filmer, Marnie. En liten kul anekdot i sammanhanget var att alldeles i inledningen i filmen när Tippi Hedren ska gå in i fågelaffären så är det någon som visslar uppmuntrande efter henne. Precis samma sak som händer i den reklamfilm för bantningsmedlet, Sego, som Hedren var med i då Hitchcock upptäckte henne. Hon skulle också komma att utsättas för något som ingen annan utsatts för förut. Nämligen att bli bombarderad av levande fåglar i en veckas tid i den berömda slutscenen på vinden. Hon var också ständigt påpassad av sin regissör vad hon än gjorde, vad hon än åt, vad hon än hade på sig för kläder och vilka pojkvänner hon än valde så var Hitchcock där och tyckte till.

 

Fåglarna slog världen med häpnad. Inte bara beroende på handlingen, dramatiken och scenariot i stort. Även tekniskt var filmen briljant. Att dressera fåglar och få dem att se ut att attackera människor var inte enkelt. Hitchcock löste det genom att filma genom en enorm glasbur fylld av fåglar. Detta fick intrycket av att fåglarna flög omkring fria, vilda och hämndlystna. Han anställde också en fågeldressör som till viss del lärde fåglarna att flyga dit han ville. Även mekaniska fåglar förekommer i filmen. En annan intressant sak i samband med inspelningen var att Hitchcock, som normalt alltid var minutiöst förberedd inför sina filmer, vid ett par tillfällen i filmen var tvungen att improvisera. Detta gjorde honom en aning lättirriterad under inspelningstiden och folk runt omkring honom kände inte riktigt igen sin regissör. Samtidigt var han också hårt pressad från producenterna på Universal att göra ännu en kassasuccé. Det finns ett par verkligt intressanta scener i filmen. Den kanske mest kända är när Melanie sitter utanför skolan och väntar på att Cathy ska bli klar för att kunna följa med hem till gården igen. Under sång av barnen (den enda musiken i filmen) sitter Melanie på en bänk utanför skolan. Hela tiden fylls en klätterställning bakom henne med kråkor utan att hon ser det. Det är bara vi åskådare som upplever faran och vill ropa till henne "se Upp!". När hon väl får syn på kråkorna är det redan för sent. Dialogmässig är scenen på restaurangen då en ornitolog vägrar tro på att fåglar anfaller människor den bästa. Här ställs åskådarens egna frågeställningar på sin spets. Kan verkligen fåglar anfalla människor? Varför då? Men vi ser ju att det är så. Hur kan det komma sig ? osv osv...

 

En annan scen där Hitchcock briljerar är när fåglarna attackerar huset i slutet av filmen. Den kanske intensivaste attacken av alla. Hitchcocks sätt att få skådespelarna att röra sig i olika rörelsemönster här är imponerande. Modern vrider sin kropp i plågor och trycker sig själv upp mot en vägg, klämd mellan pianot och en annan vägg. Hon söker skydd men finner inget. Rädslan i hennes ansiktsutryck går inte att ta miste på. Melanies position i soffan är filmad med mer distans. Hon vet inte hur hon ska fly, varför eller var. Mitch rör sig mot faran för att rädda det som räddas kan. Men hela tiden följer aktörerna mönstret av flyende råttor instängda i en bur. Även i Fåglarna använder sig Hitchcock i en nyckelscen av en trappa som ett hot. Den här gången är det Melanie som i slutscenen går upp för trappan som är hotfullt ljussatt med långa mörka skuggor. Faran eller hotet möter hon sedan uppe på vinden i form av ännu fler fåglar. Det går ändå inte att skriva om Fåglarna utan att nämna Bernard Herrmanns konstgjorda fågelljud. Det var han som skapade de genomträngande, ilande läten som satte den skräckstämpel på filmen som behövdes. Ännu en gång ett mycket lyckat samarbete mellan Hitchcock och Herrmann.

Fakta

Hitchcock kommer ut med två hundar u en fågeläffär i inledningen av filmen Hitchcock kommer ut med två hundar u en fågeläffär i inledningen av filmen

Skräck

USA

1963

Färg

Ljudfilm/Mono

120 min

 

Skådespelare:

Rod Taylor .... Mitch Brenner
Jessica Tandy .... Lydia Brenner
Suzanne Pleshette .... Annie Hayworth
Tippi Hedren .... Melanie Daniels
Veronica Cartwright .... Cathy Brenner
Ethel Griffies .... Mrs. Bundy
Charles McGraw .... Sebastian Sholes
Ruth McDevitt .... Mrs. MacGruder
Lonny Chapman .... Deke Carter
Joe Mantell .... Den resande säljaren
Doodles Weaver .... Fiskaren
Malcolm Atterbury .... Al Malone
John McGovern .... Postmästaren
Karl Swenson .... Fyllot
Richard Deacon .... Mannen i hissen

 

Skriven av:

Daphne Du Maurier och Evan Hunter

 

Cameo:

Hitchcock kommer ut från en fågelaffär med två hundar när han möter Tippi Hedren på väg in i affären.

 

Tippi Hedren under fågelattacken mot den lilla staden Bodega Bay
Jessica Tandy och Tippi Hedren efter fågelatacken under barnkalaset
Tippi Hedren under fågelattacken på vinden i slutet av filmen