HITCHCOCK - Psychoinspelningens trauma

Helen Mirren och Anthony Hopkins ur Hitchcock Helen Mirren och Anthony Hopkins ur Hitchcock

Att göra en film om Alfred Hitchcock och hans lite knaggliga förhållande till sin fru Alma Reville under inspelningen av Psycho kan inte vara lätt. Det var ju så mycket annat som gjorde mästerregissören tvär och butter under den här inspelningen. Men regissören Sacha Gervasi, med bland annat The Termilan 2004 bakom sig, lyckas koka ihop en rätt trevlig gryta utan att för den delen bjuda på så värst mycket matnyttigt.

 

Filmen "Hitchcok" bygger på Stephen Rebellos bok - Alfred Hitchcok, The making of Psycho - som tar upp problematiken kring inspelningen av Hitchcoks mest framgångsrika film, Psycho. Både det ekonomiska, relationen mellan Hitchcock och hans fru Alma Reville samt hans besatthet av sina blonda skådespelerskor. 

 

Hitchcock lyckades, sin vana trogen, bli besatt sin blonda aktris. den här gången var det Janet Leigh som fångade hans intresse mer än brukligt bör. Leigh lyckades dock rätt enkelt att manövrera ut sin arbetsgivare och klarade sig betydligt bättre än stackars Tippi Hedren (se recensionen av The Girl). Ändå hade Hitch fru Alma Reville tröttnat vid det här laget och surnade till rejält under inspelningen. En inspelning som kantades av en spänd regissör som

satt hela sin förmögenhet på spel för att få filmbolaget att köpa hans idéer. Pengar han i efterhand fick igen mångdubbelt eftersom Psycho ju blev en jättesuccé.

 

Samtidigt utmanar Reville sin man och har en egen lite flört på gång med manusförfattaren Whitfield Cook, som bland annat skrev manus till Rampfeber och Främlingar på tåg. Panik och ilska utbryter i det normalt rätt lugna hitchockska hemmet samtidigt som Hitch själv tvingas slåss med näbbar och klor för att hålla filmbolaget lugna till premiären.

 

Anthony Hopkins är lysand i rollen som Hitchcock och har mer av den hitchockska pondusen i sitt spel än Toby Jones i motsvarande roll i The Girl. Scarlett Johansson är så magiskt lik Janet Leigh att man undrar om det inte är hon själv i unga år. Johansson gör den döende duschstjärnan övertygande. Däremot är jag lite besviken att valet föll på Helen Mirren som Alma Reville. Inte för hennes skådespelarinsats, den är bra. Däremot funkar det inte riktigt för att hon lyser för mycket, är för olik den verkliga Alma Reville och helt enkelt för elegant för att spela en lite blyg tillbakadragen och rätt eländig Alma Reville. Där har det engelsk teamet i The Girl lyckats mycket bättre. Mirren är helt enkelt för snygg för rollen och tar på tok för stort utrymme. Inte alls som i alla fall jag föreställt mig Hitchcocks hustru Alma.

 

Filmen bjuder inte på några överraskningar och nyheter för en Hitchcocknörd. Det mesta visste man redan. Men för en ännu inte helt invigd Hitchcockälskare kanske den delen av filmen kan bli intressant. Utförandet och bilderna är härliga. Likaså känslan att få se de gamla klippen igen, fast nu ur ett nyare perspektiv. Dialogen är rapp och kul och visst är filmen underhållande långa stunder. Här bjuds på en del godis som nog de flesta kan gilla. Men sammantaget är jag ändå lite besviken och undrar till vem filmen egentligen vänder sig? Jag har redan sett det mesta. Återstår då bara att fråga sig, håller storyn för en biopublik som inte är lika insatta? Kanske, tack vare de duktiga skådespelarna och den stundtals roliga och fyndiga dialogen. För visst var Hitchcock inte bara skrämmande, han visste att underhålla sin publik.

 

Betyg: +++ (av 5 möjliga)

Kommentera gärna: