Åke Lundström

Märkligt nog är en av mina starkaste upplevelser av Hitchcock de tre filmer som hade nypremiär 1984 när jag bodde ett år i Toronto. Det var inte några av hans stora, men kanske det var just därför jag blev så berörd. De tre var: Repet, Ugglor i mossen och Fel man.

 

Det var särskilt de två första som gjorde mig glad. De är kanske inga mästerverk, men de verkade vara gjorda med spontanitet som jag inte förknippade med thrillermästaren. Man kan nästan tänka sig att han ringde upp sina kompisar, team och skådisar och frågade. - Hörrni. Har ni nåt för er nästa vecka? Inte! Bra. Jag har en idé till en film som jag skulle vilja prova. Kan ni inte komma till studion så provar vi. Jag bjuder på gräddbakelser.
Det gick säkert inte till så. Han planerade säkert flera år innan han började, men det finns en känsla av lättsinne i dem som jag tyckte var befriande. Sen vet jag ju att det måste ha krävts en massa repetition för att lyckas göra en så helt igenom koreograferad film som Repet. Bara de scener när han "klipper" i filmen med hjälp av en svängdörr, eller när kameran åkte in på något svart ställe för att göra ett omärkligt avbrott då den tjugo minuter långa filmrullen tog slut. Vi märker det ju knappt i filmen. Där verkar det som om filmen är filmad i en enda tagning. Troligtvis fanns det inte en uns av spontanitet eller lättsinne i den filminspelningen. Men han fick det att verka så. Och det kanske är det som utmärker en mästare. Han åt säkert inte gräddbakelser heller.

 

/Åke Lundström